Trött och hjärndimmma? Det kan vara B12-brist

En stor andel av alla med sköldkörtelsjukdom, både hypotyreos och hypertyreos har för låga nivåer av vitamin B12. Brist på B12 kan ge trötthet, kognitiva besvär och problem med att bilda röda blodkroppar.

När vi har problem med sköldkörteln är det vanligt att ha kvar symtom. Det kan bero på att behandlingen vi får inte är optimal för alla. Det är också vanligt att uppleva symtom på grund av följdproblem från sköldkörtelsjukdomen. Ett sådant möjligt följdproblem brist på vitamin B12. 

Studier visar lite olika siffror på hur vanligt B12-brist är, från 25 procent och upp till närmare 70 procent (1). Oavsett kan vi konstatera att det är mycket vanligt och kan leda till nedsatt hälsa om det inte behandlas. B12 behövs för att bilda sköldkörtelhormon och kan alltså vara en bidragande orsak till hypotyreos. Det är även viktigt för energi och hjärnhälsa och låga nivåer kan därför ligga bakom symtom som trötthet eller hjärndimma. Därför är det alltid viktigt att undersöka dina nivåer av B12 om du har kvarstående symtom. Flera forskare menar att alla patienter med hypotyreos borde screenas för B12-brist just eftersom det är så vanligt. 

Symtom på B12-brist

• Trötthet och svaghet. B12 behövs för att bilda energi, röda blodkroppar och sköldkörtelhormon. Har du för lite kan du därför känna dig utmattad och energilös. 
• Blek och/eller gul hud. Blodbrist ger huden ett blekt utseende. Att huden kan bli gul beror på att utan B12 blir det svårare att bryta ner bilirubin.
• Domningar och stickningar. Oftast på båda sidorna av kroppen och börjar i fötter eller händer. 
• Kognitiva besvär. Hjärndimma, svårt att koncentrera dig eller minnas samt förvirring, kan alla vara symtom på B12-brist. Det kan till och med bli så illa att vitaminbristen misstas för demens. 
• Munsår och/eller tungsveda. B12-brist kan göra att slemhinnorna blir skörare. 
• Hjärtklappningar. Blodbrist är en vanlig orsak till att hjärtat rusar. 
• Humörsvängningar. Ångest och depression kan vara orsakade av brist på B12. 
• Huvudvärk. 
• Snabb andning och/eller andfådd. 
• Synproblem.
• Matsmältningsbesvär (2).

Varför får vi låga B12-värden?

En vanlig orsak till B12-brist är som sagt låga sköldkörtelvärden, men även höga sköldkörtelvärden kan ställa till det. Därför behöver nummer ett vara att se till att dina sköldkörtelhormoner och din behandling är optimala för dig. 

Du med sköldkörtelsjukdom kan ha låga värden av B12 av flera anledningar, till exempel:

• Tarmsjukdom som Chron’s eller celiaki är vanligare hos dig med sköldkörtelsjukdom och gör det svårt att ta upp näring inkl B12.  
• För lite magsyra, orsakat av exempelvis hypotyreos eller syrahämmande läkemedel (PPI). Detta leder till att pH inte är tillräckligt lågt i tarmen för att B12 ska tas upp. 
• Atrofisk gastrit. Autoimmuna sjukdomen perniciös anemi är vanlig tillsammans med hypotyreos och gör att celler i tunntarmen som producerar intrinsic factor (IF) attackeras. Utan IF kan inte B12 absorberas i tarmen. 
• Överväxt av bakterier i tunntarmen. Även överväxt av bakterien Helicobacter Pylori är vanligt att ha vid hypotyreos och orsakar atrofisk gastrit. Överväxt av bakterier i tarmen (SIBO) är mycket vanligt vid hypotyreos, läs mer här (3).

Fler vanliga orsaker till B12-brist: 

• Saknas i kosten. Vegetarisk eller vegansk kost kan leda till brist på B12 helt enkelt för att det endast finns i animaliska livsmedel. 
• Högt intag av alkohol minskar B12.
• Ålder är en riskfaktor för B12-brist. 
• Funktionell brist. Det finns genetiska skillnader i hur vi omsätter B-vitaminer. Därför kan du ha tillräckliga nivåer av B12 vid ett blodprov men ändå uppleva symtom. Läs mer nedan under “Svårt att omsätta B12” (3).

Att testa B12-brist 

B12-brist kan diagnosticeras med blodprov eller urinprov (exempelvis test av organiska syror). 

• Serum B12-värde. Kallas i provsvaret “kobalamin”. Mäter B12 i blodet. Värden under 100 pmol/l anses definitivt vara brist. Värden under 250 pmol/l anses vara gränsvärde och ska kompletteras med test av metylmalonat och ibland även homocystein. Men optimala värden är snarare i det högre spannet av referensvärdet.
• Metylmalonat. Metylmalonat (MMA) är en aminosyra som ökar i kroppen när du inte har tillräckligt med B12. Ett högt värde indikerar B12-brist. MMA är tillsammans med homocystein markörer för hur B12 används i praktiken i kroppen.  
• Homocystein. Även denna ökar när du inte har tillräckligt med B12. (hoppla)
• Blodstatus. Undersöker om du har tillräckligt med röda och vita blodkroppar. Kan även se på cellernas storlek om du har för lite B12. Följande är alla exempel på värden som sjunker med för lite B12:
  • Hemoglobin
  • Trombocyter 
  • MCV (mean corposcular volume)
  • Erytrocyter (4). 

Har du symtom på B12-brist även om du fått veta att dina prover är bra? Dina nivåer på ett blodprov av B12 säger inte allt om hur det står till med vitaminstatus i kroppen. De fördjupande testerna av blodstatus, metylmalonat och homocystein är då viktiga för att se om din kropp använder B12 på rätt sätt. Kom också ihåg att har du symtom även om nivåerna inte är låga kan du prova tillskott en period, se nedan under “Hur mycket bör du ta”.

Får du konstaterat att du har brist på B12 är det viktigt att ta reda på varför det är så. Se möjliga orsaker ovan och be om svar från din läkare på just din orsak. 

Maghälsa och B12

Din maghälsa är helt avgörande för att upptaget av B12 ska fungera. Redan i magsäcken bildas ett protein (intrinsic factor – IF) som ska binda till B12. Det behövs för att B12 ska tas upp i tunntarmen. 

Utöver det behöver pH på magsaften vara tillräckligt lågt annars tas B12 inte heller upp. Många med hypotyreos och hypertyreos bildar inte tillräckligt med magsyra eftersom sköldkörtelhormonerna behöver vara i balans för att det ska fungera.

Därför är det viktigt att se till att båda dessa fungerar om du har sköldkörtelsjukdom.  

Kopplingen till perniciös anemi 

De allra flesta med sköldkörtelproblem har en autoimmun sjukdom i botten. Det gäller både hypotyreos (Hashimotos tyreoidit) och hypertyreos (Graves sjukdom). Studier visar att har du en autoimmun sjukdom är risken stor att du får flera. 

Perniciös anemi är en autoimmun sjukdom där kroppen attackerar de celler i magsäcken som producerar intrinsic factor (IF). IF binder till B12 och hjälper det att tas upp i tarmen. Det är en sjukdom som kan komma smygande och symtomen är diffusa, se listan ovan på symtom av B12-brist. Därför är det vanligt att perniciös anemi inte diagnostiseras utan misstas för symtom från sköldkörteln.

Brist på B12 gör också kontrollen av autoimmunitet svårare. B12 är nämligen avgörande för immunförsvaret och för att hålla inflammation i schack.

För att testa om du har perniciös anemi är det bra att även mäta folat, järn samt din totala mängd transferrin (även benämnt som TIBC – total iron binding capacity). Även dessa kan nämligen minska då. 

Dessutom mäta antikroppar som är specifika för perniciös anemi: 

• Antikroppar mot parietalceller – de celler i magsäcken som tillverkar IF 
• Antikroppar mot intrinsic factor – proteinet som binder till B12 och hjälper upptaget i tarmen (5).

Behandlingen är B12-tillskott, läs en fördjupning om perniciös anemi här.

4 sätt att öka nivåerna av B12

1. Välj livsmedel rika på B12. Kött, fisk och mejerier samt ägg. Inte alltid effektivt om du har hinder för att ta upp vitaminet.
2. Sänk pH i magsäcken. Tillskott av saltsyra eller äppelcidervinäger före en måltid sänker pH och underlättar upptag av B12. Till exempel 1 msk äppelcidervinäger i ett glas vatten. 
3. Tugga ordentligt. När du tuggar förbereder sig kroppen på att smälta mat och det inkluderar utsöndring av magsyra. 
4. Välj näringsämnen för magsyra. Zink, järn och B-vitaminer behövs för att tillverka magsyra (6).

Folsyra och B12 – hur hänger de ihop? 

Båda dessa vitaminer arbetar tätt tillsammans i kroppen och du behöver ha tillräckligt av båda för att må så bra som möjligt. Har du B12-brist kan järn och folat vara falskt höga. När B12 höjs kan därför en brist på dessa näringsämnen bli synlig. 

Fördjupning om B12, sköldkörteln och syrahämmande läkemedel 

Har du problem med matsmältningen och/eller sura uppstötningar? Då kanske du tar omeprazol eller annan syrahämmare. Syrahämmande läkemedel (protonpumpshämmare – PPI) minskar inte bara upptag av B12 utan även av sköldkörtelhormon. Det är visat i studier att PPI ökar TSH och behovet av Levaxin blir större. Det räcker inte att ta syrahämmande läkemedel några timmar före eller efter Levaxin, det minskar ändå upptaget till blodet av sköldkörtelhormon (7).

• Har du symtom på sura uppstötningar och tror att det beror på för mycket magsyra? Konstigt nog kan det istället vara ett tecken på för lite magsyra. Se tips ovan för att öka halten av magsyra. 
• Eftersom sköldkörtelhormonernas upptag kan påverkas av PPI måste du alltid ta prover före och efter du börjar eller slutar behandling. 
• Efter en diskussion med din läkare kanske du kommer fram till att du vill prova att sluta din behandling med PPI. Då finns tips här för att underlätta för dig. 
• Kom ihåg att för låga sköldkörtelhormoner är en vanlig orsak till problem med matsmältningen, se över din behandling vid behov. 

Bästa B12-tillskotten för sköldkörteln

Behöver du tillskott av B12 bör du välja en aktiv form av vitaminet som metylkobalamin, hydroxykobalamin eller adenosylkobalamin. Hos läkaren kan du få utskrivet cyanokobalamin som tillskott. Det är visserligen en stabil och billig form av B12 men inte optimal, sett till att den är svårare för dina celler att använda sig av. 

Metylkobalamin finns i tillskott där det uppges att B-vitaminerna är metylerade. Metylering kan sägas vara ett sätt att aktivera B-vitaminer för användning i cellerna.  Hyddroxykobalamin och adenosylkobalammin är inte metylerade men ändå enkla för kroppen att använda sig av. Adenosylkobalamin har även egna roller i kroppen.

Vill du inte vara beroende av att upptaget i tarmen ska fungera, finns sugtabletter där B12 tas upp direkt från munhålan. En studie visar att det är lika effektivt som injektioner att ta tillskott under tungan (8).

Du kan även välja en liposomal variant av B12. Då är vitaminet inkapslat i en fettubbla som smälter ihop med tunntarmen och levereras direkt till blodbanan.  

Hur mycket B12 bör du ta? 

Det är skillnad på doserna som behövs om du vill optimera dina värden av B12 eller om du vill komma tillrätta med en faktisk B12-brist. Har du konstaterad brist behöver du mycket högre doser. Behandlingen inom vården är ofta regelbundna injektioner av B12 eller behandling med tillskott i tablettform. Vanliga doser vid injektion är 1000 mcg (1mg) per behandlingstillfälle. Tablettbehandling rör det sig om 4000 mcg per dag under 1 månad och för att underhålla nivåerna därefter 1000 mcg per dag. Läs mer hos VISS, där kan du även läsa om folatbehandling. 

En studie visar att har du mild brist kan 500 mcg per dag i fyra veckor räcka (9) för att återställa nivåerna. En annan studie ville undersöka hur extra B12 påverkade symtom hos hyportyreospatienter. Behandlingen i studien baserades på symtom av B12-brist, oavsett nivå av B12 i blodet. Och av de som hade så låga nivåer att det kunde sägas vara B12-brist, blev cirka 60 procent bättre efter B12-behandling. 

Intressant var att även de som inte hade låga nivåer av B12 i blodet men symtom, blev 40 procent bättre i sina symtom. Självklart kan det resultatet bero på placeboeffekten, studien var inte blindad för patienterna och alla visste att de fick tillskott av B12. Men det utesluter inte att några av patienterna, även om de från början inte hade brist enligt referensvärdet, fick mer optimala nivåer av B12 med behandling (10). 

Kom ihåg, även om dina B12- värden är inom referens men du har symtom som stämmer överens med brist – kan du prova tillskott några månader och se hur det påverkar dina symtom.

Vill du säkra upptaget, välj tillskott som tas upp från munhålan. Vanliga namn är sugtablett eller munsönderfallande tablett. På engelska kallas det lozenges eller sublingual. Även liposomala varianter är ett alternativ för enklare upptag.    

Reaktioner på tillskott av B-vitaminer

Alla kan inte tolerera B-vitamintillskott med aktiva ingredienser som metylkobalamin eller metylfolat. Här är några tecken på att det gäller dig:  

• Du får ingen symtomlindring med tillskott även fast du har en konstaterad brist.

• Du känner dig ännu sämre i dina ursprungliga symtom. 
• Eller kanske blir du överstimulerad och får mer ångest och oro, sömnproblem, hjärtklappning eller rastlöshet ganska snart efter att du tagit dem. 

Detta kan också smyga sig på över tid när du tar tillskott. Doserna som finns i tillskott är ibland höga och det kan helt enkelt bli för mycket. B12 är dock aldrig giftigt, ens i höga doser. En annan orsak är vanligt förekommande genetiska skillnader som gör att alla inte kan omsätta dessa former lika enkelt.   

Prova att ta en lägre dos av tillskottet och se om det hjälper. Misstänker du att du reagerar på metylerade former av B-vitaminer, välj istället former som är aktiverade så långt som möjligt men inte hela vägen: 

• B12: Hydroxykobalamin och adenosylkobalamin 
• Folsyra: Folinic acid. 

Sammanfattning

B12-brist är väldigt vanligt tillsammans med sköldkörtelsjukdom. Så vanligt att många experter menar att det borde införas regelbunden screening för att upptäcka låga nivåer i tid. 

Vanliga symtom är trötthet, symtom från hjärnan och nervsystemet eller sköra slemhinnor.

Test av B12-nivåer i blodet visar inte alltid hela sanningen och får du inte möjlighet till fördjupande tester kan du prova att baserat på dina symtom öka innehållet av B12 i kosten, använda tillskott eller optimera upptaget av B12. 

Om du har brist krävs i början höga doser för att komma tillrätta med den. Har du mild brist kan 500 mcg räcka för att se en förbättring i dina nivåer. 

B12 är lite krångligt att ta upp redan från början, och med sköldkörtelsjukdom finns några ytterligare anledningar till att det blir svårare ändå. Därför kan det vara en fördel att välja en sugtablett eller en liposomal form av B12. 

Välj i första hand metylerat B12 som kallas metylkobalamin. Den är redan aktiverad och används enkelt av kroppen. Märker du att du reagerar på metylkobalamin, prova hydroxykobalamin eller adenosylkobalamin.